stinaritar

Nu har redan min sista veckan pa skolan Ghislain Dube  i Oruro borjat! Tiden har gatt sa fort!

Har kommer ett litet smakprov pa hur vi har det här pa skolan for tillfallet.

Skolan har numera inget stöd fran den fond som tidigare har betalat lararnas löner. Det betyder att lärarna i stort sett jobbar volontärt, fem dagar i veckan. Detta fungerar da vissa har andra jobb vid sidan av eller att det finns en partner som har ett betalat yrke.  

Fran den bolivianska staten far en person med funktionsnedsättning extrastöd I form av 1000 bolivianos per ar. I svenska pengar motsvarar det 1000 kronor, men da ska man veta att 1000 bolivianos racker langt mycket langre i Bolivia än vad 1000 kronor räcker I Sverige. (  1 boliviano= en pase bröd, 1 krona= ett tuggummi, larvig jamförelse men det var det bästa jag kunde komma pa)

I Bolivia har personer med funktionsnedsättning rätt till regelbunden sjukgymnastik. Dock har de ingen rätt till utbildning, som I Sverige. Därför har inte skolan Ghislain Dube nagot statligt stöd.

Varje morgon aker eleverna I den här bussen, och hämtas upp efter hand som bussens tur gar genom hela stan!  Bussen har använts I 25 ar för att ta eleverna till skolan. Bensinen betalas av de elever vars föraldrar har möjlighet att betala. Alla kan inte betala.  Just nu pratar man om att försöka fa pengar till en ny buss.

Det finns även planer pa att bygga en vägg mellan skoldelen och den del av anläggningen som man inte använder för att hyra ut den för att pa sa sätt fa in pengar till verksamheten.

I jämförelse med de resurser som personer med funktionsnedsättning I Sverige har rätt till sa är resurserna här väldigt sma. Däremot känns det VÄLDIGT viktigt att inte ge en bild av att det är kroniskt fattigt och jobbigt (“stackars dom”osv osv), för sa är det inte. Givetvis är ekonomiskt stöd välkommet I alla lägen, men även om det later klyshigt sa är inte ekonomin allt. De elever som har möjlighet att fa aka till Ghislain Dube varje dag trivs, far träffa sina vänner och lära sig nya saker. Här finns kreativiteten, vännerna, en himla massa glädje och gemenskap.

 Här har vi minibussen, även kallad Fransisco, som varje morgon fylls med ca 17 personer. Här ar vid ankomst till skolan och läraren Felicidad stiger just av.